Viktor i Tokyo

I fredags åkte jag till Hakone över helgen. Det var det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Eller egentligen var det inte riktigt det, Owen som skötte planeringen hade underestimerat kostnaderna lite i sin priskalkyl och två nättersresan blev dubbelt så dyr som hans beräkningar. Men han är förlåten, det var trevlig resa. Från Hakone kan man se Mt. Fuji jättebra, det är nog det coolaste berget på jorden. Det ser ut som något så stort och symmetriskt att man inte kan tro att det finns i den här världen, det känns helt onaturligt.

Det hände en rolig grej på vägen hem, vi gick och kolla på ett slott i Odawara lite närmre Tokyo och jag blev ganska förvånad när jag såg en elefant stå utanför och skaka! Det är sant. Den vibrerade nästan och åt typ också på en gren som låg bredvid den. Sen gick den och drack lite vatten med sin snabel och vinglade sig fram och bara riktade sig mot en snubbe. Vi kollade på elefanten när den stod där ett tag, och helt plötsligt bara sprutar den ut sitt vatten på snubben! Vi bara "aaahh hahaha!!!". Men snubben fattar inte hinten, och står kvar, sen två minuter senare sprutar elefanten på honom igen! Och han stod fortfarande kvar när vi sedan gick, han var en komiker asså.


Vi åkte omkring i sånna, chillat. Dock var Rikard och jag tvugna att åka ner igen för vi fick ingen täckning på mobilerna där uppe i bergen och hittade inte dom andra hehe.


Jag kallar det: Det vackra slottet i Odawara.


Chin och Owen uppe i Slottet.


Förra veckan, åkte jag upp i detta hus, Landmark Tower.


Från bakom det där gallret, i taket på dormitoryts allmänna toalett, kommer helt ärligt det högsta decibelvärdet som någonsin har uppmätts! Varje gång, några minuter efter att man tänt toalettens lampa, är man helt säker pa att man ska dö i en fet explosion! Någon har helt seriöst installerat en flygplansmotor två meter ovanför toalettsitsen vilket lugnt sagt kan skrämma även den mest orädde när man helt plötsligt bedövas att ett gallhögt skrik från någonstans nära ens huvud. Ljudet, som hörs i princip i hela dormitoryt, pendlar sedan mellan olika frekvenser och intesitet ända tills man släcker lampan. Ibland tror man att det ska sluta, sen vänder det igen och man chockas ännu en gång av kraften i världens största dammsugare eller vad det nu kan vara.


Det där är bara mentalsjukt.