Viktor i Tokyo

"THE TYPHOON IS COMING. I STILL AT THE CAMPUS. IT IS REALLY BAD"
SMS från universitetet, lördag kl. 16:56, 27 Oktober 2007.

I lördags hade mina kusiner vägarna förbi Tokyo och fick njuta av extremt fattigt väder. Annas skor kan ha varit dom blötaste i historien, Petter och jag klara oss lite bättre men det var risigt asså. Vi kunde inte göra så mycket annat än att försöka hålla oss inomhus och leta efter billiga gummistövlar haha. Campusfestivalen på universitetet floppade bigtime på lördagen enligt dom som var där. Imponerande av folk att försöka styra upp en utomhusfestival i värsta stormen, jag kan verkligen tänka mig typ 5 pers i varje försäljningsstånd som bara försöker hålla kvar sitt tält på marken. Paraplyer sprängdes i tusentals.

Men på söndagen var det asbra väder och jag kunde se Mt. Fuji från tåget till campuset där festivalen fortsatte. Väldigt klart alltså. Senare mötte jag kusinerna igen, plus Ingrid, och vi drog och kolla i Harajuku och Yoyogi Park. Där fanns det folk som klädde ut sig i körda kläder och bara stod där typ. Sen drog kusinerna och imorrn åker dom hem...

Då drog jag tillbaka till festivalen och bla bla bla... nu är jag hemma.


Samma bild som jag la upp förrut, nästan, bättre sikt denna gång så nu ser man Mt. Fuji!


En indonesisk dans på Campusfestivalen. Längst till höger syns Psycho, längst till vänster Reza, och i mitten Hilda och Agus nånstans. Lägg dom på minnet.


Några utbytesstudenter som kollar på indonesik dans.


Anna, Petter och Ingrid!


Lyckades hitta upp på ett tak ovanför campusfestivalen på kvällen. Ägande utsikt. Den andra snubben vet jag inte vem det är... nån random fransman.


Där ute nånstans är min hood.

En amerikansk utbytesstudent lyckades fixa fyra gratisbiljetter till en ganska stor match, japans bästa lag, Urawa Red Diamonds mot nått sydkoreanskt lag i Champions League. Matchen spelades i Urawa i Tokyo, det var dock en två timmars tågresa dit sa det var lite jobbigt. Men matchen var schysst, 2-2 och sen straffar som hemmalaget vann. Vet inte varför men jag hejade typ på det andra laget hehe. Folket pa ståläktaren bestod av adrenalin och hoppade upp och ner på platsen istället för att klappa händerna haha, det lät mer mer då kanske.


I huset som det står B1 på ligger mitt labb på åttonde våningen. Det är grym Jurassic Park-känsla på det där campuset, man hör hela tiden konstiga ljud från skogen (djungeln) och så är arkitekturen typ inspirerad of The Lost World. Om jag var Steven Spielberg skulle jag bara sätta igång.

Tajming, precis när snubben sätter straffen.

 

På en av tusentals papper jag fyllt i och skrivit på har jag lyckats anmäla mig till Homestay Program, anordnat av föreningen Hippo Family Club. Jag skulle spendera en helg med en normal japansk familj. Dock stördes det normala hos familjen av att dom var medlemmar i den där klubben. Lördagskvällen började med ett möte i en av klubblokalerna.

"Hippo goes overseas. What is a hippo? A hippo's a hippo. I'm a hippo, you're a hippo, we're aaaaall hippos!"

Klubben går ut på att familjer träffas på möten och försöker rabblar knappt igenkännbara ramsor utantill på massor av olika språk för att sedan hävda att dom pluggar språken i fråga, vissa verkade till och med tro att dom dom kunde språken. Men dom visste inte ens vad dom sa!!! När ett av ljushuvudena snackade frågade jag liraren bredvid mig vilket språk det var, han bara: "swedish". Jag blinkade en gång och bara: "aahh".

Eftersom dom hade besök av mig och två andra utbytesstudenter tog om tillfället i akt att öva och slipa på sina språkkunskaper i de aktuella språken. Dom imponerade oss alla med sina bristande skills. Självklart var jag väldigt förlåtande för detta, jag har inga krav på att dom ska kunna massa språk. Dom verkade dessutom ha väldigt kul tillsammans, och alla barnen kunde leka med varandra osv.. Men när jag senare kom hem till familjens hus förstod jag att språkträningen inte bara var en ursäkt för att ha kul tillsammans, (detta är sant) det var ett seriöst försök att lära sig 19 språk samtidigt utan någon som helst anstränging! Deras hobby var att spendera sin fritid med att lyssna på hippo-producerade cdskivor med folk som pratar. Hemma hos min familj spelades en svensk flickröst som sa idiotiska grejer på svenska, på repeat hela kvällen. Jag frågade dom om dom spelar det hela tiden. "Nej, vi byter till olika språk". Dock får dessa familjer inte ut någonting av detta, eftersom skivorna inte innehåller några översättningar. Haha!

Men det var kul faktiskt, dom bjöd på en massa och barnen var jätteglada att ha besök och det var coolt att se hur trångt en japansk familj i Tokyo bor. På söndagen åkte vi till Ginza, fiskmarknaden i Tsukiji och ut till Chiba (ännu ett Hippomöte). Den trevliga familjefriden sabbades av farsan som gick ut för att från en restaurang för att slå sin son efter nån incident.


Det första hippomötet, en av alla sköna kommentarer var:
- How is: you can call me Bikuchan, in Swedish?
- hm... Kalla mig Bikuchan.
- Caramel Bikuchan


Den lilla chillaren Kei leker.


Bakom den här snubbens utsträckta pekfinger är sängen jag sov i. Där omkring utspelades en spännande kamp mellan mig och en väckarklocka tidigt söndag morgon, om ni orkar läsa. Jag vaknade av att nått i rummet pep och antog att familjen på övervåningen (dit man kom med stege) skulle stiga upp. Dom verkade dock inte reagera så jag började leta efter väckarklockan men hittade den inte så jag gick och la mig igen, "...den slutar kanske". Efter fem minuter av fortsatt pipande tänkte jag "okey detta är dolda kameran. jag gör bort mig inför hela världen, jag måste styra den här skiten." Mina misstankar riktades mot väggen ovanför fönstret, där hängde ett gökur. Samtidigt satte en andra väckarklocka igång i en annan del av rummet, men den slutade efter ett par sekunder. (??!!). Jag började gripas av panik. "Vågar jag trycka på knapparna på gökuret? Jag pallar inte väcka hela familjen med att en jäkla fågel skjuts ut och bara vrålar KUCKELIKU!!!! tidigt på morgonen så att hela familjen kommer ner och ser mig stå och pilla med deras prydnader i taket." Efter ytterligare en viss tid var jag tvungen att göra nått, och tryckte på knapparna: Ingenting hände, pipandet bara fortsatte och jag är nästan hundra på att det kom från gökuret. "Vaknar dom aldrig där uppe?". Den andra väckarklockan drog igång igen men slutade strax efteråt, vid det laget låg jag i sängen och tänkte på om jag skulle gå upp till familjen och väcka dom, men dom hade aldrig ens visat mig övervåningen när dom var vakna, så jag kände mig inte så välkommen där uppe. Jag bestämde mig för att vänta ut den där väckarklockan och efter totalt en halvtimme dog den och det var väldigt lättande.


Jag och Kei i Ginza.


Extremt god sushi, man tar vad man vill, priset avgörs på färgen på tallrikarna som man visar sen.


Fadern och de två barnen i min homestayfamilj rabblar ramsor dom inte förstår på det andra Hippomötet.

Sitter pa labbet nu och lagger upp nagra tva minuter gamla bilder. Det ar trangt pa labbet.
En rullindunstare i forgrunden.


Min favoritmaskin, HPLC.


Det ar tankt att jag ska skriva en labbrapport idag.


Maeda-san chillar.

tagna av min rumskompis Daniel: Zooomr.com.

Lyckades förövrigt missa min första japanskalektion idag för att jag glömde. Istället fick jag köra High Pressure Liquid Chromatography hela dagen på labbet hehe.

Labbprojektet jag blivit tildelad går ut på att syntetisera en peptid som innehåller konstgjorda aminosyror som har nukleidbaser istället för vanliga sidokedjor. Och i peptiden ska jag sedan ska försöka skapa extra starka Beta-sheets som hålls ihop av vätebindningarna mellan basparen, istället för vätebindningarna mellan vanliga amino-sidokedjor. Ganska mycket mer avancerat än någonsin jag tidigare gjort på ett labb så vi får se hur det går.

Ojojoj vad detta hus är stort. Man vill typ bara stå och kolla på det hela dagen för att man tror att det inte är sant typ. Huset syns förresten på titelbilden här ovanför. Igårkväll åkte upp vi upp i det och det var grym utsikt, bara stad åt alla håll så långt man kunde se. Shinjuku är en stadsdel med höghus och neonljus blandat med massa trånga gränder, häftigt helt enkelt.


En gränd i Shinjuku.


Jag och Owen står och lodar.


Utsikt från det där stora huset, Tokyo Metropolitan Government Office Building (världens längsta namn). Jag orkade till och med redigera bilden lite, den var lite mörkare från början.


Utanför Shinjuku Station.


Utanför den andra av två dormitoryn för utbytesstudenter.


Aobadai/Fujigaoka   <--- stadsdelen där jag bor!

Nu ska jag sova, gonatt!

Vi lirade fotboll på ett häftigt ställe i Iidabashi nånstans åt Shinjukuhållet, uppe på taket på värsta sunkiga huset. Det som ut som ett miljön var hämtad från typ Resident Evil eller nått, i alla fall inne i huset. Markpriserna är så otroligt höga att det typ är omöjligt att få plats med planer nån annanstans än på tak, vilket är coolt. Japanerna vi mötte var galet tekniska, men också galet egoistiska så vi  vann ganska stort haha.


En snubbe som heter Owen står i röd tröja där. Denton, en annan australienare, står på staketet bredvid nån annan chillare.


Så här såg fotbollsplanen ut.


Och så här såg det ut när vi softade.

Nu ska jag sluta skriva om fotboll hela tiden, det blir en skev bild haha. Idag fick jag lära mig på kursen "Topics on Japan" att alla män i sverige i genomsnitt lägger ner 24 timmar (?!) i veckan på hushållsarbete i hemmet. I jämförelse med japanska män som lägger ner 7 minuter om dagen. I övrigt glider allt på fint här, hänger på labbet eller i klassrummen dagtid och blir överraskande trött av det ibland, kan bero på att man hela tiden måste anstränga sig för att kunna kommunicera med folk. Jag har märkt att japaner i allmänhet verkar kunna läsa och skriva bra engelska men inte uttala för fem öre asså.

Hejdå!

Igår hade jag min andra friidrottsträning, denna gång i en park vid Shibuya. Efter träningen mötte jag upp med andra utbytesstudenter och gled runt i Shibuya. Extremt mycket folk på en lördag, så man blev ganska trött.


6x120 på dessa fina banor, ett väldigt bra pass.


Skönt namn på en sko.


Rikard och Denton vid en fotbollsplan på ett tak ovanför Shibuya, planen är med i Tokyo Drift.


Bra utsikt från den där fotbollsplanen kan man lugnt säga.


Här är Hatchiko-crossing från ovan. I bakgrunden syns höghusen i Shinjuku, dit ska jag dra nu och spela fotboll nånstans. Hejdå!

Idag tränade vi för katastrofer, först visade dom en skithemsk 3D-film som handlade om att hela Tokyo förstördes i en jordbävning. Dom visade oss och alla lågstadiebarnen där hur hela familjer förstördes och hur många fruktansvärda sätt man kan dö på. Vägen till katastrofträningscentret var sjukt häftig, på motorväg med buss över husen såg man kilometer efter kilometer med höghus i princip, så långt ögat kunde se. Var inte lätt att ta bilder från bussen dock, så dom blev sådär.


Så här såg jordbävningssimulatorn ut, uppgiften var enkel: "Göm er under bordet medan det skakar, när det slutar att skaka, ställ er upp och ställ upp dörren med en stol (?) och stäng av gasen." Lite för enkelt. Marken verkade inte skaka så mycket så jag tänkte att jag kunde öppna den där dörren direkt och började gå mot den. Halvvägs dit upptäckte jag att det var omöjligt att gå omkring och jag försökte gå tillbaka till bordet, det var inte så enkelt. Jag blev kvar mitt på golvet och försökte hålla mig stående medan dom började skrika saker på japanska. Tillslut slängde jag mig ner under bordet och östes av en sjua på Ritcherskalan, jävligt skakigt.


Skönt timat foto på Kanang från Thailand.


På vägen hem, nån random flod.


Av nån anledning tycker jag det ser så häftigt ut när det är fullt med hus så man inte ens ser gatorna nedanför, det ser ut som husen bara vuxit upp ur varenda lite landyta och man kan inte ana att det finns gator fulla av liv där nere.


Bra foto, eller hur Johan (från friidrotten)?

Det finns några riktigt skumma utbytesstudenter här. En snubbe, som gav oss en hint genom att presentera sig själv som "Psycho", förser oss dagligen med nya otroliga bedrifter. En natt knackade han på hos Jeff och bara "Do you know where to buy guns?", ".... No...", "OK".