Viktor i Tokyo

Godkväll, hoppas allt är bra i Sverige. Idag försökte jag rädda några japanska liv genom att ge blod i en blodbuss men blev dissad. En svensk måste bo i Japan i 5 år innan han kan ge blod här fattade jag det som, ganska länge... Föredelen var väl att jag slapp förlora en halv liter blod, brukar man ta så mycket?

Förra veckan när var vi på studiebesök på Sonyfabriken på andra sidan Tokyo Bay, vi åkte i en lång tunnel och kom upp på en konstgjord ö med ägande utsikt över vattnet mitt i havet innan vi fortsatte på bron över resten av bukten till Sony-fabriken. Där fick vi se några PlayStation 3 och lite Blueray spelare tillverkas, självklart fick alla var sin PS3 hem gratis. I övrigt har det inte hänt så mycket i veckan, jag spenderade två heldagar i NMR-rummet och heldag på lektioner typ hehe.

Försökte lägga in bilder här men failade... förlåt, men det var inte mitt fel. Det var någon annans fel. Hejdå.

Efter en till heldag i NMR-rummet förstår jag kanske varför en kvinna på labbet säger att det spökar där (om ni minns). En konstig maskin som pumpar luft eller nått precis till vänster om mig gör ljud som låter exakt som en gående människa, vilket gör att jag hela tiden reflexmässigt vänder mig om mot dörren för att hälsa på den som kommer in. Sen inser jag att det är det där luftblåset igen hehe. Aja, inte så coolt kanske, men aldelles nyss läste jag i dagstidningen "Japan Times" att japanska är lätt att lära sig tala, eftersom de flesta verb är regelbunda och orden är lätta att uttala. Däremot anses skriftspråket väldigt svårt. Sedan, som en liten oviktig detalj, skrev dom att 90% av alla japanska meningar använder ord från en pool av ungefär 10 000 ord. Motsvarande siffra för engelska och spanska är 3000 ord, och för franska endast 2000 ord. Det borde göra att det inte är så lätt att lära sig tala ändå. Om jag lär mig 10 ord om dagen (extremt) tar det nästan 3 år... :-( Men eftersom jag förmodligen kanske har lärt mig 1000 ord efter ett år här bör det ta 10 år!!!!!! galet.

Hur som helst, vi ses.

Idag såg jag något jag aldrig sett förrut, något som enligt förpackningen verkar kallas himechan på japanska och som säkert skulle kallas dvärgäpple på svenska eftersom man kan använda ordet dvärg som ett prefix för växter som är mindre än vanligt, t.ex. dvärgbjörk, dvärgtall, dvärgbuske, dvärgnöt osv. Jag köpte mig självklart några små äpplen och dom smakade precis som vanligt. För att visa deras ringa storlek komponerade jag ett konstverk som ni ser ett kort på här nedanför. Konstverket består av ett litet äpple utplacerat på en chokladtub som använts som nödproviant här på dormet men som börjat närma sig sitt bästföre-datum och tagits ut från nödproviantsförådet av vaktmästaren och delats ut till de boende tillsammans med misosoppa, fisk och kakor, allt på burk. Den lilla chokladtuben fungerar i konstverket som en jämförelse för att äpplets storlek ska framgå tydligare och inte framstå som särkilt stort, vilket det inte heller är, eller rättare sagt var, eftersom det redan är uppätet. Inte för att det är så viktigt för er att veta, men jag har fortfarande tre till fyra dvärgäpplen kvar, som jag tänker äta vid ett senare tillfälle.

Jag ser nu att konstverket inte riktigt lyckades, äpplet ser större ut på bilden än vad det egentligen är. Poängen är att äpplet är mindre än en jordgubbe, det är lite svårt att förmedla den litenheten över internet. Så det kanske är bäst ändå att ni tittar lite på en jordgubbe och föreställer er själva.


Ett dvärgäpple på en chokladtub, i bakgrunden ett usb-minne, en kamerabatteriladdare etc.

Hejdå vi ses.