Viktor i Tokyo

Hej ar i Kyoto nu, det ar soft. gott nytt ar pa er snart. igar kom aven martin (fran friidrotten) och hanna till japan, dom hanger i tokyo sa jag har inte mott upp med dom annu. Har massor av bra bilder som kommer laggas upp efter nyar nangang, vi aker till tokyo pa mandag igen.

Vi var bl.a. i Ginza i Tokyo, har inte vart dar sa mycket forrut men det ar ett haftigt stalle helt klart. Det var sorligt i hiroshima nar man gick pa museet om gissa vad, annars var hiroshima en forvanadsvart trevlig stad. kandes som goteborg lite med alla sparvagnar. en valdigt vacker o lag utanfor staden ocksa. I kyoto finns massa tempel och ett brutalt stationshus. ordet brutalt later roligt forovrigt. igar regnade det hela dagen men idag ar det battre.

Hoppas julen var bra, och att nyar blir trevligt, vi ses. Familjen halsar.

Tack for datorn jens!!! den ager.

Igår anlände jag och mamma, pappa och Albert till tokyo efter en lång resa över sibirien. Hela resan från flygplats till flygplats tog ganska exakt 12 timmar. Jag sov ingenting på flyget, bl.a. för att det var en galen japan på sätet bakom mig som sparkade och slog på min stol för att jag lutade den bakåt lite. Det var en kulturkrock hehe. Vi kom fram klockan 10 på morgonen så under dagen blev vi mer och mer jetlaggade. För mig betydde det att magen säckade ihop rejält, och eftermiddagen kändes lång. Vi hann dock med att köpa tågbiljetter till vår resa till Hiroshima och Kyoto, så pappa var nöjd. Tur.

Eftersom vi inte fick tillräckligt med rum på hotellet så sover jag hos Viktor i förorten de två första nätterna. Det är egentligen förbjudet att ha gäster på rummet och om han blir påkommen så blir han vräkt. Synd att jag snarkar höhö!!! Nämen... innan vi gick hit köpte vi lite grejer på 99 yen-affären, där ingenting kostar 99 yen!! Allt kostar istället 104 yen eftersom dom lägger på skatt. It is nice!!!

Hare bra allihopa, alla hälsar säkert.

//Gustav

I fredags åkte jag till Hakone över helgen. Det var det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Eller egentligen var det inte riktigt det, Owen som skötte planeringen hade underestimerat kostnaderna lite i sin priskalkyl och två nättersresan blev dubbelt så dyr som hans beräkningar. Men han är förlåten, det var trevlig resa. Från Hakone kan man se Mt. Fuji jättebra, det är nog det coolaste berget på jorden. Det ser ut som något så stort och symmetriskt att man inte kan tro att det finns i den här världen, det känns helt onaturligt.

Det hände en rolig grej på vägen hem, vi gick och kolla på ett slott i Odawara lite närmre Tokyo och jag blev ganska förvånad när jag såg en elefant stå utanför och skaka! Det är sant. Den vibrerade nästan och åt typ också på en gren som låg bredvid den. Sen gick den och drack lite vatten med sin snabel och vinglade sig fram och bara riktade sig mot en snubbe. Vi kollade på elefanten när den stod där ett tag, och helt plötsligt bara sprutar den ut sitt vatten på snubben! Vi bara "aaahh hahaha!!!". Men snubben fattar inte hinten, och står kvar, sen två minuter senare sprutar elefanten på honom igen! Och han stod fortfarande kvar när vi sedan gick, han var en komiker asså.


Vi åkte omkring i sånna, chillat. Dock var Rikard och jag tvugna att åka ner igen för vi fick ingen täckning på mobilerna där uppe i bergen och hittade inte dom andra hehe.


Jag kallar det: Det vackra slottet i Odawara.


Chin och Owen uppe i Slottet.


Förra veckan, åkte jag upp i detta hus, Landmark Tower.


Från bakom det där gallret, i taket på dormitoryts allmänna toalett, kommer helt ärligt det högsta decibelvärdet som någonsin har uppmätts! Varje gång, några minuter efter att man tänt toalettens lampa, är man helt säker pa att man ska dö i en fet explosion! Någon har helt seriöst installerat en flygplansmotor två meter ovanför toalettsitsen vilket lugnt sagt kan skrämma även den mest orädde när man helt plötsligt bedövas att ett gallhögt skrik från någonstans nära ens huvud. Ljudet, som hörs i princip i hela dormitoryt, pendlar sedan mellan olika frekvenser och intesitet ända tills man släcker lampan. Ibland tror man att det ska sluta, sen vänder det igen och man chockas ännu en gång av kraften i världens största dammsugare eller vad det nu kan vara.


Det där är bara mentalsjukt.

Avmagnetisera ditt kontokort! Jag valde den effektiva metoden att lamna det i fickan nar jag arbetade vid NMR-maskinen pa labbet. Labbets uppmarksamma och alerta utbytesstudent gjorde ett starkt intryck pa sina medlaboranter genom att ga, trots tydliga instruktioner*, ratt in i det starka magnetfalt som omgardar maskinen med alla sina elektroniska och magnetiska tillbehor i fickorna.

Forovrigt var jag i Yokohama igar och akte upp i Landmark Tower, japans hogsta byggnad, och kollade pa utsikten. Det ar min hobby. Att aka upp i torn och kolla lite och sen aka ner igen och bara "mmm... hur coolt var det egentligen?", for det ar bara nar man ar dar uppe som det ar ashaftigt. Man kan inte fanga utsikten pa bild sa bra, och det gar inte att spara i huvudet egentligen. Man maste se det live.

*Tydliga instruktioner i Japan har en tendens att inte vara helt klara for en ickejapan.

Basket och fotbollfestival på universitetet. Jag var anmäld till båda men det failade, matcherna spelades samtidigt, så det blev fotboll. Hela grejen blev försenad för dom skulle ha nån mobbad inledningsceremoni med confranseer (notera vackert ord) och grejer och sånt är så himla ironiskt. En efter en går massa "viktiga" personer upp och snackar om hur vi ska idrotta tillsammans, röra på sig, ha kul och allt det där, men varför snackar dom då??! Haha, dom som pratar och grejar, det är aldrig dom som ska spela typ.


Kula, Hilda och Reza överlevde inledningsceremonin.


Rikard, Julien, jag stressandes från ett matställe. Förseningarna hade lett till ett inställd lunchuppehåll! Precis när vi beställt vår mat, på ett ställe nån kilometer bort, fick vi ett samtal om att vår match började. Så det blev speedäta av. Väl tillbaka igen hade dom ångrat sig och lunchrasten var återupptagen hehe.


Julien och Brett surar, vi losade och gick inte till slutspel. Too much osmält ris i var mans mage är vår officiella bortförklaring.

Förresten, på tal om ingenting, förra veckan slutade i totalt 4 självmord på vår tåglinje, helt sjuk.

Åkte till Ikaho i bergen norr om Tokyo en natt med labbet på deras årliga labbresa. Inget märkvärdigt, med tanke på att alla på labbet har pratat om resan under hela tiden jag vart i Japan. Men det var kul ändå, badade i varma källor, åkte linabana och på ett berg, på kvällen var det middag och fest. Sen nästa dag upp 8 för att drejja med kermamik och vänta på bussen hem hehe. En rolig grej är att jag som svensk aldrig kan säga att jag fryser när det är kallt ute. Det glider alltid fram nån och bara säger att man är från Sverige typ så man kan inte frysa, men då vet dom inte att inbyggt i mitt DNA att säga att det är kallt, trots att alla känner det själva.

Vår tåglinje var nästan helt nere två dagar i rad för folk har slängt sig framför tågen. Väldigt hemskt. Sen säger dom i högtalarna att "en person tog självmord, därför är linjen försenad". Det skulle dom aldrig säga i Sverige? Blev förvånad när jag hörde översättningen. Tydligen drabbades nästan hundra tusen personer igår på vår linje. Dom har expresståg som inte stannar vid stationerna, utan som bara maxar förbi fem centimeter från perongen och det är dom tågen som är drabbade. Jag tror tyvärr att det är väldigt många som mår dåligt i Japan. En anledning kan vara att det finns en social struktur på alla arbetsplatser och skolor (jag märker av det som fan på labbet) som gör alla till typ slavar för bossen eller proffesorn. Väldigt dåligt faktiskt. Om jag skämtar med någon över mig kan det bli dåligt eller nått sa en snubbe med ickejapansk bakgrund på labbet, så... jag måste göra det muhaha.


Bilder från Ikaho.


Chillare i Shibuya

Min kära rumskamrat Daniel skulle gå och simma i skolans badhus och välkomnades av en stor suck i entrén när de fick reda på att det var hans första gång där. Det blir ju så mycket extra jobb när nån som aldrig har varit på badhuset förrut ska ta en simtur. Han tilldelades hursomhelst en guide som visade runt honom och så och det är ju helt normalt. Några minuter senare var det klart. Min naive rumskamrat hoppade ovetandes i poolen utan att känna till att han med imponerande effektivitet samtidigt bröt mot badhusets tre regler på en gång. Han dök i poolen med huvudet före rakt mot simriktningen utan att ens ägna en tanke på att man måste ha badmössa på sig. En simmare har aldrig visat mindre respekt för badhuspersonalens existens och arbete och väl uppe vid ytan igen hörde han hur den upprörda personalen stod och skrek på honom längs poolkanterna! HAHAHAHAHA!

I övrigt är det bra här, fick för mig att testa baseball igår så min tumme öppnades igen lite puckat. På måndag ska jag åka på en resa med labbet över natten. Puss o kram från Tokyo!


Adhitya (AKA Psycho) och Chin pluggar japanska. Vet inte om det framgår på bilden men han till vänster är i djup sömn.

Ajuste är sidan galet seg ibland? Eller hur är det för er?