Viktor i Tokyo

Vi fixa biljetter till en av årets två sumoturneringar i Tokyo och fick bl.a. se världens två bästa sumobrottare. Det var grymt! Sumobrottning är jävligt coolt asså, asbra underhållning. Dom är typ som djur. Stället där dom bor och tränar kallas för stall (haha), där ryktas dom och äter konstig mat, sen rider deras tränare dom till tävlingarna. Vissa fighter är brutalt spännande, man tror att dom ska dö när dom ramlar för dom är så stora och tunga.


En sumobrottare på McDonalds i Ryogoku Station.


Reza, jag, Kanang, Agus och Sumo (på väg till tävlingen). Även om en sumobrottare kanske inte ser så stor ut på bild så ser man när dom går att dom är galet starka och biffiga, man inser typ att dom kan mosa vem som helst utan att ta av sig flipflopsen.


Världens starkaste sumobrottare kör en liten ceremoni innan han brottas för dagen. Platserna där nere kostar typ asmycket, och det hände typ fem gånger att en sumobrottare bara flög ner och krossade nån.

Video från en sumofight mellan dom två starkaste sumobrottarna i världen, dom mötte inte varandra igår dock. Kolla publiken är så skön när favoriten förlorar.


En snygg bild på Tokyo Tower tycker jag. Jag tycker att det är komiskt att det finns en 300m hög byggnad i Tokyo, som dom har valt att lysa upp oranget (asså... hur stavas det?) på nätterna haha. Tornet lyser orancht på nätterna alltså.

Mochi kan man göra själv om man bankar ris stenhårt med en stor trähammare samtidigt som någon knådar riset utan att bli träffad av hammaren. Jag blev injuden med ett gäng andra utbytesstudenter att joina till Hippo Family Clubs årliga Mochitillverkning. Då tackar man inte nej! Självklart kan inte inte Hippo-snubbarna bara banka på ris utan dom måste också krydda upplevelsen genom att kombinera några väl valda detaljer som att utföra tillverkningen i en asgammal hydda utan riktiga väggar + att ha arrangemanget i januari = kallt. Men det var lugnt, man kunde ju dra för fönstrena med papper om man frös. Hippolirarna verkade betydligt mer normala än tidigare men när all mochi var klar och uppäten körde dom dock igång språkritualerna igen, och då är man helt plötsligt inte lika trygg. Alltid lika läskigt när folk rablar ramsor utantill utan att dom vet vad det betyder. Efteråt fick jag i flera minuter stå och försöka lära en hippoian att säga "hippo åker utomlands" på svenska, fattar inte varför hon ville veta det hehe.


Tan, Kanang, Snake King, Neil, Hilda och Lita värmer sig i hyddan (fan eldstaden var inte ens tänd men folk var desperata).


En smörig bild på mig framför en bambuskog nånstans nära hyddan.


Adithya, mer känd som Psycho, bankar på ris medan Hilda försöker hinna knåda riset mellan slagen. Måste varit lika farligt som det såg ut, när jag försökte banka missade jag hela skålen och träffa på sidan i stället, men hon som knåda hade tur för jag missade henne. Det var hon i röda hatten som ville lära sig säga "Hippo åker utomlands" på svenska.


Chillad unge leker i värsta geishadräkten i leran utanför. Också bildbevis på att Psycho, från Indonesien, glider runt i sandaler när det är minusgrader.


Gruppfoto.

Mt. Fuji & Albert och Gustav i Tokyo
Utsikt från Obaiba, Tokyo & Från Imperial Garden, Tokyo
Nån Pagoda, Kyoto & Ikutsushima Shrine, Hiroshima

Idag drog Martin och Hanna hem vilket är tråkigt, men vi ses senare! Min cykel är borta också, förmodligen polisen som baxat den, ska stämma dom imorrn. Ha en bra helg allihopa, vi ses.

Efter en vanlig labbförmiddag med lite filtrering och liknande drog vi ner till cafeterian som vanligt och käka lunch. Jag tog nudlar, och snubben till höger om mig kom och satte sig med koreansk kimochi (fråga inte) och alla satt och prata lite. Efter ett tag märkte jag att han till höger om mig svettades lite mer än vanligt men jag tänkte inte mer på det, förens jag upptäckte att alla de andra tre vid bordet bröjade prata om hans ansikte. Det är starkt, svarade han. När jag vände mig mot honom igen, svettades han betydligt mer än förrut, det rann droppar i ansiktet. Tillslut fick de andra be honom att gå och hämta lite papper och torka sig med för det kanske inte är så fräscht att sitta och löka som en galning när man sitter och äter bland folk. När han kom tillbaka med papper spårade det typ ut, det rann så otroligt mycket vatten från hans ansikte! Det är första gången jag ser någon sitta helt still i normal temperatur och bara löka sönder så att det droppar ner stora bollar av svett i knät. Kimochi mina damer och herrar!
(Han mår bra asså).

En annan rolig grej är detta ödmjuka mail som Davve visade mig nyss:

"This is ****. Nice to become a member of ********!

I have taken over Christ's position in the language group. If there's anything about the Chinese websites, pls email me *******@******.com from now on."

Ha det bra! God fortsättning och allt sånt.

Tillbaks i Tokyo med en förkylning, där träffade vi Martin och Hanna imorse och vi försökte oss på ett japanskt nyårsfirande vid ett tempel i en park med några miljarder andra tokyoaner. Fick en bra bild på en stenhård snubbe (lovar att han är ninja) när jag försökte ta ett kort på folkmassan.


Nyårsfirandet gick ut på att stå och vänta på att komma in i templet, sen komma in och langa några mynt mot en inhängnad av nått slag och sen ge sig. Inga fyrverkerier på tolvslaget igår förresten!

Nedan följer bildbevis från senaste veckan.


Albert i Ginza.


En väldigt hungrig man var uppe i så här många tallrikar sushi när vi lämnade sushirestaurangen, han åt mer än hela vår familj tillsammans, ...and counting!


I Hiroshima åkte vi ut till en ö, här posar far och mor framför denna.


En av japans tre vackraste platser enligt dom själva; en sak i vattnet. Det anses vara en port.


Den där ön hade grym utsikt, Hiroshima syns i bakgrunden.


Jag och Albert framför ett hus av guld (!!!) i Kyoto. Huset byggdes första gången för flera hundra år sedan, men det brändes ner av en munk eller nått som såg attentatet som det enda botemedlet mot sin besatthet av huset. Han var alltså besatt av ett hus, det tycker jag är ganska grymt. Då byggde dom upp huset igen.