Viktor i Tokyo

Hej hej här är det bra, hoppas allt är lugnt där hemma. Inga farliga kulturkrockar på sistone, och fredagens labbmöte varade inte i en oändlighet. Sverige håller på att ta över vårt labb, en tjej satt och käka svenska pepparkakor och en annan läste vetenskapliga texter från Albanova på KTH. När jag skulle öppna en låst dörr visste jag inte hur jag skulle göra, men då såg jag att det satt en knapp med texten "Dörröppning" på, ganska random.

Förövrigt är mitt campus typ en djungel. Jag har sett två saker jag inte trodde fanns på riktigt, utan bara i djungeln i King Kong-filmer. Det första var en autentisk lian som hängde från ett träd. Det andra var något som var jävligt avskyvärt: en 30 cm lång tusenfoting!! Shit asså... jag trodde dom bara kunde bli typ 5 centimeter långa. Om jag hade vart snabbare med kameran hade ni sett en fräsch bild här.

Aaaah och några utbytesstudenter har gjort något slags uppspel om det japanska samhället, dvs. hitech toaletter, packade tåg och långa arbetstider. Jag stod under hela uppträdandet bakom ett skärm och gjorde ljudeffekter. Helt klart roligt. Videon på youtube har efter bara några dagar över 1000 visningar! Här är den.

Ha det bra allihopa, vi ses.

Lite olika platser. Senaste veckan har bland annat bjudit på en intressant japanskalektion där vi fick lära oss vad man ska säga för att råna folk, eller om vi skulle lära oss att förstå när vi blir rånade. Intressant i alla fall. Vi har också vart på studiebesök på JAXA, japanska motsvarigheten till NASA. Inget riktigt komiskt hände där egentligen vad jag vill minnas. Det var dock komiskt gå upp astidigt en lördagmorgon och dra till världens största fiskmarknad (Tsukiji Fishmarket), för jag var mindre trött än när jag går upp halv nio på vardagsmorgonar. Sånt är konstigt, sen blev man ju lite körd senare under dagen men då är det lugnt för då har man inte så nära till en skön säng. På Tsukiji Fishmarket såg jag mer fisk än jag någonsin gjort, men det luktande ändå inte fisk, och jag fick lära mig att färsk fisk inte luktar. Tonfiskar kan bli jävligt stora också. På eftermiddagen, dvs. efter 08.00, kunde jag se sensoji templet i Asakusa i tid innan det blev helt proppat av turister. Det var glassigt!





Studiebesök på Tsukuba Space Center & Kaminarimon porten i Asakusa

Tidigt på Tsukiji Fishmarket... & en femvåningspagoda i sensojitemplet i Asakusa

För över 1000 år sedan introducerades teet i Japan av grannlandet Kina. Efter några århundraden var det vida spritt i landet och bland flera grupper, inte minst samurajerna, var det populärt att dricka te och umgås tillsammans. Sen no Rikyu förstod att möten mellan människor vara viktigt, de ska man ta vara på och värdesätta. Han insåg att det av någon anledning inte räckte att dricka te tillsammans, utan det behövdes en ceremoni. Te-ceremonin skapades.

Det är svårt att tro att denna ceremoni finns.

Innan teet dricks, ska en stor mängd saker uträttas. Till att börja med inleds det hela traditionellt med att man ska krypa in i ett rum genom ett litet hål i väggen, för att visa respekt för värden. Sedan bör man sätta sig ner på rad och vänta på att värden ska framträda på knä genom den riktiga dörren med de verktyg som saknas i te-rummet med sig. Värden förbereder sedan teet från scratch, vilket innefattar att tvätta kopparna, samtidigt som gästerna iakttar behärskat. Det är naturligtvis inte lämpligt att prata i den här situationen, utan allt bör ske under tystnad.

När teet serveras måste gästen följa exakta regler för hur koppen ska lyftas och drickas ur, alla rörelser som sker i rummet är noggrant planerade för att uppnå en perfekt stämning. En gäst i taget dricker av teet, och då allt i en klunk, sedan börjar värden bereda nästa persons te. Ceremonin innehåller en hel del väntan, utan särskilt många sinnesintryck, men ska ändå inte förväxlas med sensorisk deprivation.

Här följer några intressanta länkar:
http://www.youtube.com/watch?v=cN5de0HR_ME
http://www.youtube.com/watch?v=HiYA8yLzSvQ&feature=related

I Hakone finns ett sånt där bad som japaner gillar att bada i, det kallas för onsen och är typ en grund pool med varmt vatten i där man ska sitta och koppla av (låter som att jag pratar om en göl, fast detta är niceare). I veckan åkte jag dit med ett gäng utbytesstudenter. Det speciella med detta badhus (Yunessan) är att dom har spexat till den traditionella onsen med lite speciella pooler med kaffe, grönt te, rött vin och sake i, istället för vatten. Det ska naturligtvis vara väldigt bra för huden, hälsan och liknande saker att bada i.

I övrigt kännetecknades stället av lite lagom trängsel. En kö bildades till en fot-pool med fiskar i som skulle suga på fötterna och ge dig bra hälsa förmodar jag. Jag orkade inte stå i kön så jag satte mig i en bubblande nudelsoppa ett tag.

Hela komplexet var konstruerat så att man skulle förlora lokalsinnet och gå vilse. Två gånger fick vi gå till informationen för att efterlysa våra förlorade vänner i högtalarna. Trots detta lyckades vi ändå tillsammans hitta en lunchbuffe i en avlägsen del av byggnaden som hade en fontän av choklad och obegränsat med marshallows att doppa däri, och allt var inkluderat i inträdet! Efter ett par timmar på badhuset var en av oss helt försvunnen och vi lyckades missa vår ända buss hem med fem minuter. Vår försvunna kamrat satt dock på den bussen på nått sätt. Utvägen blev att börja gå nedför berget och sura tills vi hitta en tågstation, det var ett äventyr för vi hamnade på något slags bergståg som fick vända flera gånger för att komma ner. Vi fick också se Mt. Fuji igen hehe.


Denna bild föreställer mig och vietnamesiska Han i en märklig glädjeyra eller nått.


Kanangsan från Thailand posar och Mt Fuji står i bakgrunden.


Grym grönska på vägen upp mot Hakone, värsta djungeln.

Peace!

Igår var det fotbollsturnering och jag har äntligen överkommit buggen så nu kan jag lägga upp bilder igen på bloggen. I övrigt lyckades jag förstöra en grej på labbet för hundra tusen yen, det var lite jävligt. Men jag behöver inte betala nått tror jag hehe. Nu är det Golden Week i Japan, vilket innebär att det är i början av Maj, och tre helgdagar kommer samma vecka, så det blir som en grym ledig vecka. Det är coolt.


Bergochdalbanan Eejanaika, känd för världens långsammaste kö.


Fujiyama.


Owen och jag på fotbollsplanen.


Fotbollslaget.