Viktor i Tokyo

Jag vaknade lite halvt borta mitt i natten av Daniels (min rumskompis) väckarklocka ringde och bara: "hmm... konstigt att sätta alarmet kl. 02.00 när han inte ens är hemma"... "Ska jag upp och leta?". Efter några sega sekunder insåg jag att det inte var en väckarklocka utan ett alarm, "...kanske brandalarm?" tänkte jag för mig själv och började klä på mig lite långsamt. Jag valde ett par shorts och en lagom normal tröja, som låg till hands. Sen gick jag fram till dörren och öppnade den och möttes av en stark rök. Självklart vakande jag till på nolltid och gick omkring och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Jag tänkte att "förmodligen brinner det på övervåningen så jag har mitt på det torra än så länge" och kunde börja planera på vad jag skulle rädda från rummet. Samtidigt började korridoren fyllas av trötta studenter som letade efter branden som orsakade all rök, eller i alla fall stänga av brandalarmet. Efter 10 minuter av resultatlösts sökande höjde en förlägen utbytesstudent rösten och sa med darr på rösten, som om alla skulle lyncha honom: "I´m sorry everyone, I tried to make food, but I forgot it". Och det var allt egentligen.

I eftermiddags ville vi utsätta byggnaden för lite ytterligare brandrisk och valde yakinikubarbeque-på-taketmetoden. Det var helt riskfritt dock, tack vare diverse säkerhetsåtgärder. Jag hittade, jävligt random, en slags lampskärm i en buske utanför dormitoryt som vi kunde vända upp och ner och slänga kol i och använda som grill. Vi köpte ett galler, kött och grönsaker och började bära upp allt på taket. Tyvärr han solen gå ner så det var svårt att se vad man stoppa i sig och om köttet fortfarande var rått, eller om det hade förkrympnat till en svart stenbit, så man fick smaka sig fram. Oturligt nog ville någon äta kyckling vilket gjorde det lite läskigare att smaka sig fram efter bra kött.

Ha det bra allihopa.